Dimväg: Svart-Mundor

©Riotminds (Alla bilder som ägs av Riotminds publiceras här med deras tillåtelse)

Dimväg: Rollpersonerna

Hravan Gardavir

Bild: Adam Yngvesson

Spelare: Simon Karlsson

Folkslag: Virann

Hemland: Viranne

Ålder: 32 år

Utseende: Tjockt korpsvart hår, ofta uppsatt i två tjocka flätor. Blek i hyn. Djupt sittande ögon med en något frånvarande blick. Iklädd en lätt rustning i härdat läder och pälsdetaljer.

Arketyp: Lojal men stjärnskådande vildmarksman och krigare

Utmärkande karaktärsdrag: Tålig (FYS +2), Uppmärksam (PER +1), Vig (SMI +1) och Disträ (KON -1).

Främsta färdigheter: Strid och Vildmarksvana.

Historia: Uppväxt på gården Gardavir i Viranne tillsammans med brodern Criomnthan och systern Hilwa. Hans far var människa medan hans mor var av alviskt blod. Stred i flera år under Solfurds baner och var högst delaktig i att fördriva Snödrottningen och falskhunden Faustrik. Är efter flera års trogen tjänst en av Solfurds närmsta män. Har gått från att vara en ganska sorglös drömmare till en härdad och eftertänksam krigare. Har under åren utvecklat någon form av relation med sköldmön Elfride som också ingår i Solfurds innersta krets. Vilken typ av relation de har är fortfarande oklart…

Citat: “Blott en tam fågel har en längtan, medan korpen flyger.”

Ristur Svarte (Mundor)

Bild: Adam Yngvesson

Spelare: Eric Herlin

Folkslag: Mittländare

Hemland: Svart-Mundor (Majnjord)

Ålder: 32 år

Utseende: Kort, knivrakat hår. Intensiv, klar blick. Skarpa ansiktsdrag, framträdande käkben.

Arketyp: Utvald ättling i jakt på upprättelse.

Utmärkande karaktärsdrag: Vakare (PER +2), Behagfull (KAR +1), Beslutsam (PSY +1)

Främsta färdigheter: Strid, Rörlighet och Kunnighet.

Historia: Ristur Svarte är ättling till Tochmold Svarte, en mörkrets herre från forna dagar vars ondska än idag lämnat spår både i riket Svart-Mundor såväl som i Ristur själv. Ristur och de andra ättlingar från Svarteätten har dock levt med en annan, bättre bild av sin förfader och ser sig själva som Svart-Mundors rättmätiga härskare. Ristur är en plågad själ efter en rad händelser den senaste tiden. Framförallt förlusten av den äldre släktingen Culwan, som stötte spjutet i en demon och följde den in i Blotheim. Värre än skuldkänslorna för Culwans öde är skammen Ristur känner för att han misslyckades att yttra de magiska orden när han skulle skicka demonen och sig själv in i blotheim. Enligt honom själv är han snuvad på sitt öde, hånad av högre makter och vandrar något vilset med flera bördor på sina axlar. Ska han bli Svart-Mundors härskare och förena folken där? Kan han rädda Culwan från hans öde? Kan han rädda sig själv från mörkret som gror inom honom?

Citat: ”Aldrig tänker jag be om ursäkt för den jag är, aldrig kommer jag be om förlåtelse för det jag måste göra.”

Siegfried av Timvithlír

Bild: Adam Yngvesson

Spelare: Adam Palmquist

Folkslag: Mittländare

Hemland: Majnjord

Ålder: 35 år

Utseende: Stor, blond och strålande vacker.

Arketyp: Krigarskald

Utmärkande karaktärsdrag: Gudalik (KAR +4), Härdad (FYS +1).

Främsta färdigheter: Skaldekonst, Ledarskap, Strid.

Historia: Jag säger de unga det att Vaulundurs barn, tronländarnas ättlingar som fordom red över bergen och prisade järnets födelse slog ned sina bopålar där de stora floderna möttes. De betvingade jordens, vattnets och eldens vålnader; de mötte ursmeden som smidde nycklarna till den gyllene port som skrinlagde skatten i berghällen – Timvithlír, storgården vid floderna.

Jag säger de unga det att sedan dess har koppar, järn och silver färdats över land och vatten för att stanna på storgården. Här skyddas det av herrarna av Timvithlír och deras hird.

Här föddes den strålande Siegfried, son av Sivard – Timvithlírs herre.

Jag säger de unga det att Siegfried älskad av gudarna red i unga år rustad öster på sin mittländska häst, med sköld över axeln, till Stormes länder. Han stod obesegrad mot män, troll och jättar. Den främste av stridsmän var Siegfried. Tillbaka till storgården förde han en furstlig gåva från den okända forntiden. Krigsbytet var det som dussintals gånger blivit taget från man efter man men i många släktled ruvat i Dranveltes dunkel.

Jag säger de unga det att ofreder hade utbrutit i väster, åt vilken kämpe föll då lotten att fara? Driven av hungrig eld, bärande på sitt skarpaste svärd, stridsluren vid höften red Siegfrid med sin hird västerut mot Svartmundur där hans öde beseglades.

Citat:  “Vett behöver den som vida färdas”

Atsamuljinkka “Atli”

Bild: Adam Yngvesson

Spelare: Daniel Hansson Palm

Folkslag: Amur

Hemland: Fjal

Ålder: 24 år

Utseende: Härjat yttre trots sina unga år. Skallen delvis rakad enligt stormländsk tradition men bär mittländsk brynja, samt svärd och yxa som han svingar ihop. Uppenbart av vildfolksätt, men har en civiliserad hålling, klädnad som vittnar om att han är välberest och han ger oftast ett obekymrat och gladlynt intryck, även under svåra omständigheter.

Arketyp: Äventyrslysten krigare

Utmärkande karaktärsdrag: Tålig (FYS +2), Smidig (SMI +2), Klartänkt (INT +2).

Främsta färdigheter: Strid, Rörlighet, Vildmarksvana.

Historia: Atsamuljinkka har levt ett intensivt och blodigt liv. Från den steniga och isande kalla tundran norr om Samulga; till västkustens imponerande fjordar och det öppna havet; vidare till svärdshallarna i Stormihamn och därifrån till arkernas rike; som träl förd genom dvärgarnas Niflheim; därefter till Oungair och kamratskapet hos havsvargarna; slutligen längs floderna västerut mot doften av blodståg vid Majnjords portar. Och allt detta innan det riktiga äventyret tar vid!

Citat: ”Varje folk har sina seder. Om du dricker deras vatten, följ deras lag – tills samvetet säger ifrån eller begäret blir för starkt.”

Brokk av Kasatonovs blod

Bild: Adam Yngvesson

Spelare: Martin Sellgren

Folkslag: Bojornikkadvärg

Hemland: Okrug (Tvologoya)

Ålder: 67 år

Utseende: Långt, rödbrunt flätat skägg som sträcker sig ner mot den breda bringan. Ansiktet domineras av en stor, småhårig näsa med platt rygg och pliriga, gröna ögon med små pupiller täckta av buskiga ögonbryn. Hjässan är platt med endast ett fåtal spretiga hårstrån som sen går över i okammat, tovigt medellångt hår. Kroppen är bred och stabbig, dock långt ifrån otränad, och de korta benen är bastanta – alltid redo att spjärna emot i defensiv ställning.

Arketyp: Hämndlysten.

Utmärkande karaktärsdrag: Korpöga (+4 PER) , Tålig (+2 FYS), Tvehågsen (-1 PSY).

Främsta färdigheter: Rörlighet, Skötsel, Kunnighet.

Historia: Långt nere Tvologoyas djupa inre finner man det mäktiga dvärgariket Okrug, en salig blandning av härdade bergsmän, tuffa dvärgkrigare och givetvis det inflytelserika Kasatonovs handelsskrå. Detta skrå bestående av de sju bröderna Beor, Balor, Bentor, Bultir, Bodur, lille Krater, och givetvis Brokk, handlar girigt med den finaste guld- och silvermalmen, som genom mellanhänder ofta hamnar i kungadömen ovan mark. Här har de gjort sig en förmögenhet, även med dvärgamått mätt. Men på senare tid så har något stört de handelsflöden som så ymningt strömmat mot Okrug. Något i norr pockar på deras uppmärksamhet. Det är dags för bröderna att dra på sig brynjorna, vässa spjuten och tvinna skäggen – ingen ska tillåtas störa Kasatonovs levebröd.

Citat: ”Ge mig ett mynt och jag smider dig en klinga, ge mig hundra och du får min sköld.”

 

Dimväg: Spelledarpersoner och bestar

Solfurd av Valsong

Bild: Adam Yngvesson

Solfurd är järnfurste av riddershuset Valsong från Hunaland i norra Silvtrunder, vilket i princip gör honom till sitt hemlands näst mäktigaste person.

Rowa Ulster

Bild: Adam Yngvesson

Ingwar Ulster

Bild: Jonas Valentin Persson ©Riotminds

Den före detta lydkonungen av Svart-Mundor, nu död. Far till Rowa och Idwun (och troligtvis ytterligare ett dussin oäktingar). Han var länge sjuk och lades i ödesharg av sin närmste man, Feol Röde, lagom till att våra hjältar anlände till Angarboda första gången. Majoriteten av hans gamla lydråd är nu återinrättat av hans dotter Rowa.

Kelen av de hundra sångerna

Bogwarthernas förre ledare i Svart-Mundor, nu död. Hade något av en kärleksaffär med Rowa Ulster när våra hjältar hade placerat henne i hans borg Angar för att hålla henne säker från Feol Rödes skräckvälde, medan de bekämpade Dogol. Red med hjältarna och sina bogwarther till Skuggtornet där de till slut besegrade Dogol.

Dock mötte Kelen sitt öde i dessa strider, då Siegfried förgiftade honom före striden och stack ned honom i hemlighet när striden var över. Bara Hravan såg det hända.

Feol Röde

Före detta vördséall (vaktchef) av Angarboda, nu förvisad. Var länge Ingwar Ulsters högra hand och sågs som Angarbodas starke man.

Dogol Skwartvind

Den mäktigaste vitnervävaren sedan Tochmold Svarte. Anföll Angarboda och försökte förslava Svart-Mundor men besegrades av våra hjältar, nu död.

Eilwinda Rausakakk och lindgastarna

Bild: Jonas Valentin Persson ©Riotminds

Morgu

Bild: Alvaro Tapia ©Riotminds

Morgu är striden, kriget och dödens flowra. Ju större slag och ju blodigare dess utgång är, desto mer närvarande är Morgu. Hon är ett mörkt väsen som lever på den blodiga striden och döden. Varthän hon vistas förvandlas folk till vettlösa kämpar och livlösa offer. Morgu tar formen av antingen en galen och ärrad kvinna, det flytande blodet på marken eller en skelettlik kvinnovarelse med spjut i ena näven och avhuggna skallar i den andra.

Hrimtroll

Bild: Alvaro Tapia ©Riotminds

Inget annat troll är så fruktat i Trudvang som hrimtrollet. Det är ett storväxt troll som bland vissa bestiologer betraktas mer som en jätte än som troll. Vissa hrimtroll kan ha en mankhöjd på tio fullvuxna krigare, andra blir betydligt kortare.

Hrimtrollet har en tjock ryggborst som växer ner i en man och ett skägg av vilket man kan göra ypperliga ullkläder. De tjocka betarna som spränger fram ur hrimtrollet mun är hett eftertraktade att användas som handtag och detaljer till såväl bruksföremål som vapen. En vanlig tumregel är att ju längre betarna är desto äldre är hrimtrollet.

Hrimtrollen är fruktade krigare men de har en stor svaghet. De är rädda för magi eftersom de anser att magi är en gudomlig kraft. De tror att endast den som har samlat på sig starka själar kan lära sig att behärska magin.

Gråtroll

Det finns många namn på gråtroll och kanske är det för att gråtrollen inte har ett enhetligt utseende, kultur eller leverne. De flesta skulle nog hålla med om att gråtrollen har fått det sämsta av alla troll. Vättens naivitet, kungstrollets girighet, skogstrollets huvudstupa dumhet och istrollens rädsla för magi. Men visst, det skall i sanning sägas att det finns såväl sluga som orädda gråtroll, men i stor och smått är gråtrollen de dummaste av alla varelser som finns. De är nyckfulla och giriga och tycks inte förstå enkla samband kring handling och konsekvens.

De flesta gråtroll har en kropp som är något större än en människa på vilken det sitter ett köttigt huvud och en stor utväxt till näsa. Man säger att gråtrollet har ett ytterst känsligt luktsinne men är för dum att skilja på lukten mellan träck och guld. Gråtrollet har långa kraftiga armar, korta krumma ben och stora klumpiga fötter. Liksom kungstrollet har gråtrollet en lång koliknande svans.

Gråtrollen trivs bäst i en flock men är lika oorganiserade som en skock höns. De bor i enkla skogsreden eller i jordhålor. De tillverkar sällan några egna verktyg, vapen eller rustningar utan använder det som skogen erbjuder eller ännu hellre saker de kan stjäla från människornas byar. I ovanliga fall samlas gråtrollen under en smart och stark ledare och kan då skövla byar som de tar över. Ibland ger de sig ner i dvärgarnas boningar för att skövla och plundra, men är oftast är trollen för dumma, går vilse och dör i de mörka dvärglabyrinterna.

Skogstroll

Bild: Alvaro Tapia ©Riotminds

Skogstrollen lever i huvudsak i Trudvangs djupa skogar. Det är ett ivrigt och ihärdigt släkte som i över lag inte räds någonting. Vanligtvis lever skogstrollen i naturliga eller av andra övergivna grottor i de djupa skogarna. Här lever de på jakt och rövartåg. Skogstollet har lika lång näsa som öron, en krum och senig kropp med brun eller ibland grön hud. De har inte lika kraftiga betar i sin käft som många andra troll utan istället en uppsättning sylvassa tänder.

Tornödla

Bild: Alvaro Tapia ©Riotminds

 

Mogunda

Bild: Alvaro Tapia ©Riotminds

 

Syndikatets husregler för strid

(Baserat på reglerna i Trudvang Chronicles, med modifikationer från Solar System)

 

1. Slå initiativ som vanligt.
2. Avståndsattacker fungerar som vanligt.
3. För närstrid, lägg ihop alla stridspoäng för respektive slagskämpe.
4. Lägg till eventuella situationsmodifikationer och läs av motståndstabellen (se nedan). Om en rollperson ställs mot fler än en fiende läggs samtliga fienders stridspoäng ihop på motståndstabellen, vilket gör det väldigt ofördelaktigt att strida mot fler än en fiende i taget.
5. Spelaren deklarerar den önskade utgången för sin rollperson i den kommande striden (ex fly, döda, fånga, avväpna etc). Det krävs dock att intentionen håller sig inom någorlunda rimliga gränser för spelvärlden, i samråd med SL om nödvändigt (att ”dräpa logedraken med en kvick dolkstöt” bör omförhandlas till att ”åsamka logedraken så mycket skada som möjligt utan att dö på kuppen”).
6. Spelaren slår 1T20 för sin rollperson enligt motståndstabellen, oavsett om hen attackerar eller försvarar, inte SL.
7. Om spelaren slår lika med eller under det angivna värdet på motståndstabellen har rollpersonen vunnit striden och får slå skada i enlighet med differensen på det angivna värdet och tärningsutfallet om det överensstämmer med rollpersonens önskade utgång (se nedan).
8. Spelaren får beskriva hur hens rollperson åsamkade skadorna på sin fiende och besegrade denne.
9. Om spelaren slår över det angivna värdet på motståndstabellen har rollpersonen förlorat striden och SL får slå fiendens skada i enlighet med differensen på det angivna värdet och tärningsutfallet.
10. Om rollpersonen förlorat striden men fortfarande lever får spelaren välja på att antingen acceptera nederlaget eller att ta striden till nästa nivå med reducerat stridsvärde (minusmodifikationen bestäms av SL) – ”bringing down the pain”.
11. Om spelaren väljer att försöka igen måste hen återigen deklarera den önskade utgången, då förutsättningarna förändrats och ev. omöjliggjort den ursprungliga intentionen. P.g.a. att rollpersonen förlorade den första striden får inte den nya intentionen vara en lika fullständig framgång som den ursprungliga.
12. Om spelaren lyckas med det svårare slaget lyckas också rollpersonen med den sin senaste intention, vilket alltså är en något begränsad framgång.
13. Efter varje förlorat stridsslag får spelaren ta emot skada av sin fiende i överensstämmelse med differensen på det angivna värdet och tärningsutfallet och, om rollpersonen fortfarande lever, samma val som efter det första – acceptera nederlaget eller att fortsätta striden genom att slå ännu ett nytt slag med ännu mer reducerat stridsvärde, samtidigt som rollpersonen givetvis riskerar att dö av de sammanräknade skadorna.

 

Räkna ut skada

Varje stridskämpe kan enligt grundreglerna åsamka sin fiende ett givet skadevärde (ex. 1T10 (ÖP 9-10) + 1T4), beroende på vapen och skadebonus, vilket är oförändrat i husreglerna. Den karaktär som vinner striden får följaktligen slå skada, och beroende på differensen på det av motståndstabellen angivna värdet och tärningsutfallet resulterar det i ett visst antal slag av den/de givna skadetärningen/skadetärningarna, enligt följande: Om differensen är 0-3 resulterar det i 1 x karaktärens skadevärde (ex. 1T10 (ÖP 9-10) + 1T4), om differnesen är 4-6 resulterar det i 2 x karaktärens skadevärde, om differensen är 7-9 resulterar det i 3 x karaktärens skadevärde, om differensen är 10-12 resulterar det i 4 x karaktärens skadevärde, om differensen är 13-15 resulterar det i 5 x karaktärens skadevärde, om differensen är 16-18 resulterar det i 6 x karaktärens skadevärde, och om differensen är 19, dvs vid ett perfekt slag, resulterar det automatiskt i att rollpersonen lyckas med sin deklarerade intention och mer där till (om spelaren vill roa sig med att ändå slå skada, eller möter en övermänsklig fiende, får hen slå sin karaktärens skadevärde x 10).